Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om det funnes en gud i himlen de åren, måtte han ha blundat



Vart tog din vikarie vägen, gud, under alla de år du var tjänstledig?

 

det var kylslagen vinter i storstad

när dina blåfrusna händer sökte svepa kappan tätare om axlar

vi såg

hur studiebidraget tänjdes till bristningsgränsen

genom att millimeterpassa brödet i små tärningar

en i varje fack i istärningslådan

en för varje dag i månaden 

 

och även om brödet tycktes räcka tiden ut

blev du inte mätt

 

 

vi såg 

hur hungern till slut briserade

och alla enkronor tömdes ur spargrisen

för att köpa nystekt pyttipanna vid gatuköket

 

fastän du visste att maten du lagar själv

mättar längre

 

 

och plånboken gjorde inte mycket väsen av sig

med endast kvitton och ett frimärke

som innehåll

 

 

det var som en hållplats

där du väntade på något bättre

 

men en bussbiljett blev på sin höjd en hägring

när du fortsatte uppför gatan

 

på pizzerian intill skrattade man högljutt

drack öl som kostade en hel förmögenhet jämfört med den mat du åt på en hel vecka 

åt sig mer än mätta

medan din mage nästan glömt vad mättnad var 

och du vände dig bort

          för att slippa se

 

vet du

det var något utöver det basala som förde dig vidare

drivkraften och viljan att utveckla

 

jag tror att du vet

att brödet du fördelade

egentligen tog slut före månadsskiftet

 

och att du lade grunden till överlevnad

genom att blunda med öppna ögon

 

©  Birgitta Wäppling, 12 juni 2009

 

 




Fri vers av © Birgitta Wäppling VIP
Läst 313 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-10-22 20:08



Bookmark and Share


  Michaela Dutius
En text som rör vid knapphetens villkor så att man känner hungern och kylan.....
2009-10-30

    Tea Alex
Åh ja känslan av att leva på den där gränsen är fruktansvärd...
2009-10-25

  Kristina Wallbing
En mycket stark och välskriven text. Och en bra fråga. Och något svar på teodicéproblemet tror jag inte finns.

Men jag kommer att tänka på en sång när jag läser din dikt:

http://www.youtube.com/watch?v=g7cHbK_mxPQ

2009-10-25

  Carola Zettergren
Visdomspoesi, kanske man kan säga, det där att acceptera, men att aldrig ge upp!
2009-10-25

  halmstrå
Nåväl, en grundläggande fostran handlar väl om att lära sig leva dag för dag med det minimala av möjligheter. Och just lära sig att det är det som är livet.
Skulle tro att de där åren är långt sundare än de vräkiga tider av överätande som så lätt tycks bli följden av hög lön.
2009-10-24

  Berit Robin Lagerholm VIP
Fin den här var. Mycket symbolik som får tankar att vandra vidare.
2009-10-22
  > Nästa text
< Föregående

© Birgitta Wäppling VIP