om det funnes en gud i himlen de åren, måtte han ha blundat
Vart tog din vikarie vägen, gud, under alla de år du var tjänstledig?
det var kylslagen vinter i storstad när dina blåfrusna händer sökte svepa kappan tätare om axlar vi såg hur studiebidraget tänjdes till bristningsgränsen genom att millimeterpassa brödet i små tärningar en i varje fack i istärningslådan en för varje dag i månaden
och även om brödet tycktes räcka tiden ut blev du inte mätt
vi såg hur hungern till slut briserade och alla enkronor tömdes ur spargrisen för att köpa nystekt pyttipanna vid gatuköket
fastän du visste att maten du lagar själv mättar längre
och plånboken gjorde inte mycket väsen av sig med endast kvitton och ett frimärke som innehåll
det var som en hållplats där du väntade på något bättre
men en bussbiljett blev på sin höjd en hägring när du fortsatte uppför gatan
på pizzerian intill skrattade man högljutt drack öl som kostade en hel förmögenhet jämfört med den mat du åt på en hel vecka åt sig mer än mätta medan din mage nästan glömt vad mättnad var och du vände dig bort för att slippa se
vet du det var något utöver det basala som förde dig vidare drivkraften och viljan att utveckla
jag tror att du vet att brödet du fördelade egentligen tog slut före månadsskiftet
och att du lade grunden till överlevnad genom att blunda med öppna ögon
© Birgitta Wäppling, 12 juni 2009
Fri vers
av
© Birgitta Wäppling
Läst 313 gånger och applåderad av 10 personer Publicerad 2009-10-22 20:08
|
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |