Bon soir mon Maître et Preur,

Så är då Er klåfingriga adept i skrivartagen igen.
Medan regnet öser ner utanför fönstret och vindarna piskar, fattar jag ånyo pennan för att skriva ett par rader till Er - min vägledare och stora passion.
Vet att det låter högtravande och teatraliskt men som Ni säkert känner till; ”varav hjärtat är fullt, talar munnen.”
Har så mycket som jag vill delge Er men jag tror jag får dela upp det…

I vilket fall tror jag ej längre att Ni Monsieur varit - eller är orsaken vars verkningar lett till min alltmer dalande hälsa. Jag förstår om Ni upplevt mig som orättvis mot Er och om Ni blivit ond på mig, men det är inte lätt att fokusera på vad som är inbillning eller verklighet när man inte riktigt är vid sina sinnen – vare sig fysiskt eller mentalt. Man grubblar och ser ”spöken” både här och där, om Ni förstår vad jag menar…

Träffade min läkare nu i veckan och fick så äntligen de provsvar jag eftertraktat.
Inga större förändringar synes i dagsläget – vare sig till det bättre eller sämre.
Ett värde var visserligen något försämrat men det var ett värde av mindre vikt, men det var också det som fick mig på andra tankar gällande Ert vara eller icke vara i mitt faktiska tillika andliga liv.
Självklart kan jag inte lämna Er därhän, bara gå vidare i livet och vardagen som om Ni aldrig existerat.
Ni är ju själva luften jag andas och essensernas essens så hur ska jag någonsin kunna glömma…

Ni får helt enkelt stå ut Mon Amour med att ha mig hängande i hasorna ett tag till…
Ni tillför så mycket i mitt konstnärliga och vardagliga liv så jag skulle inte vilja vara utan våra små tête á tête-er ”för allt smör i Småland” som Herr Strindberg skulle ha skrivit.
Era influenser och ert stora kunnande hjälper mig kontinuerligt att komma vidare i mitt skapande och att hålla modet uppe – Ni är mitt livselixir Monsieur.
Återkommer inom kort…

Er nyuppväckta
Clara.W.