det är väl konstigt
att jag som alltid är så blyg
inte kan sluta prata
när jag är med dig

men det kanske bara är tillfälligt
kanske kan man faktist
få slut på samtalsämnen
om man babblar för mycket

kanske är det inte äkta
kanske är det inte kärlek
kanske är det påhittat
vem vet?

jag vill inte bli förlorad igen
inte som sist.
fast visst är jag nog lite rädd
rädd för dig, eller för ditt sätt

jag vågar inte ringa nu,
inte när jag vet att du nog druckit.
för inte vet jag vad du kommer säga
"jag älskar dig" är ju inte precis rätt
och det är väl sånt folk vräker ur sig
tror jag,,


jag vill kunna säga så, en dag
men inte nu,
vi är för tidiga.

jag tyckte det var romantiskt nog
då när du tog tag i min haka
och kysste mig.

kändes nog som en första kyss
som om jag var okysst innan
fast jag egentligen inte var det.
men jag kände bara dig, du

kanske kan vi utveckla kärlek
kanske kan vi nog en dag kunna säga
"jag älskar dig"
och verkligen mena det.

kanske kan vi två, bli en


eller så dagdrömmer jag igen

vakna, vakna!


inte för att ens ett nyp i armen hjälper,
men jag kan behöva en knuff
en knuff ut i verkligheten.