Lutad mot skymningsskugga
svalor sveper
över daggvått gräs
med pilande skrik
borrar de hål
i kvällen

Utanför träden
glöder världen
en underbar
flod av lava
rosors blad hukar i värmen

Hunden sover i gräset
med nosen på
en mjuk tuva
av tusenskönor
han blundar över
gläfsande drömmar

I hörnet
under enars vassa hud
vajar astilbe och plymspirea
lysande av sitt eget inre ljus

Jag dricker långsamt
av kvällen
flytande kristall
svalkar hjärtat
och väntar på
sommarnattens
tyngdlösa mantel

Är ständigt
vaken i en dröm
som aldrig
låter
den blå skymningen
ta slut.