Är detta stunden
då hjärtat tystnar
och väntar i bävan
på domens tår -
Är detta stunden
då ådran brister
som en iskall knopp
i väntan på vår.

Är detta längtan
som brinner förgäves,
som plågar och sliter
min tysta dag -
är detta längtan
som kallar hjärtat
till lidelsens grymma,
fängslande lag.

Är detta slutet
på tvetydig smärta?
Nej, vilda känsla:
stanna och se!
Är detta slutet,
fanns ens någon början?
Jag vill släppa taget
jag vill vänta och be!

Var lidelsens önskan
sprungen ur själen
eller en dröm
som tröstar en tid -
Var denna önskan
min eller bådas,
fanns lugn i din tanke
när min låg i strid?

Var flödar kärlek,
var växer dess frihet?
Jag vet, den slumrar
där smärtan är -
Den började vakna
i skymningens låga,
i hopp att den
också ovisshet bär!

Är detta stunden
då källan öppnas
och uppgivenhet
blir lyckans bud -
Är detta stunden
då evighet finner
sin väg genom
tvivlandets blinda skrud?