Det enda som aldrig dör,

det enda som aldrig tröttnar,

det enda som får oss att glömma,

är tiden.

Den som så få lärt sig utnyttja med mening.

Det handlar inte om effektivitet, eller snabbhet.

Det handlar inte om oändlighet, trots att det känns så ibland.

Det handlar om respekt.

För varje sekund du finns, är en ovärderlig gåva, som borde

förvaltas med största omsorg.

Sen hur du utnyttjar den, styr enbart din vilja och ingen annans.

Det är endast tiden som har gott om tid, för även klockor dör.

Oavsett om solen mörknar,

jorden exploderar.

Så existerar tiden.

Du kan aldrig stanna den, ej heller starta eller förkorta.

Tiden är den enda konstanta dimension som finns.

Så har du bråttom, se till att det finns en verklig mening med din brådska.

För nyttjas inte tiden med mening, så hämnas den med ångest.

För slutligen, så handlar det inte om effektivitet eller hastighet.

Det handlar om respekt.