Glödande sol över kvidande grenar,
skymning; lugna den vilda iver!
Låt jublen bli till viskande visor, så vi kan blunda en stund...
Fladdrande, tysta vingar susar i dagens ritardando,
kronblad sluter sig i trevande sömn.
Doft av nytt liv trevar i den multnande jorden.
Natten finns kanske bakom nästa vindpust.
Nu kan vi glömma, vi kan treva efter den ljuva dröm...
Innan råa händer naglar fast det bistra som smyger i mörkret.
då kall, obeveklig verklighet trampar på mitt bröst,
då mjuka bomullshopp krasas av stenhårt öde.
Min själ skälver så ikväll - över otänkta tankar, över dolda kval.
Bakom slöjor av skyddande tankar finns ångestens kalla ögon.
Lyckan ropar, men lyckan tvekar.
Så nära så nära är frid -
Så nära så nära är fruktan -
Men rusa inte, förskrämda hjärta!
Natten lämnar dig ren och stark.