Redan medlem?
Logga in
SkrivaNu skriver jag, ja nu igen, jag slutar aldrig försöka, känner pulsen hastigt öka, kanske orden fängslar den?
Nu skrivs det ner, ja som det går, känner minnen explodera, nu när tanken kräver mera, jag tvingas tämja mina år.
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 537 gånger Publicerad 2005-10-02 02:54
|
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |