Som en storm av känslofragment
tumlar upp i skyn och jublar –
Faller som gryningens regn,
smekande droppar in i mitt hjärta –
Blir ett varmt täcke som lenar nattens
dånande pulsslag.
Underlig och underbar är stunden –

Som en längtans andetag
susar genom varje fiber och por –
Sliter bort tålamod och förstånd.
Öppnar okända djup i mitt inre –
Driver lidelsen mot en framtidsstund
där en blick är oändlighet,
i ljuv och smärtsam ovisshet –

Som ditt hjärtslag mot mitt,
en trygg, dovt mumlande vaggvisa –
Ett leende som blir läppar mot
min stilla tår, smekande i ögonvrån –
Som när lycka och ängslan omfamnar varandra
i rädsla när stunden vissnar bort.
En växande darrning beseglar min själ –