pelle piller satt på torget
de andra runt om
lyssnande

alltihop började med
små steg av osäkerhet

den smög sakta in

klev över ryggraden
sparkade på min njure

kastade rep runt min hals
hängde mig över logdörren
och det var innan

traktorn körde över mig

det mina vänner
var ingen tillfällig stund
av eufori

inga briljantdiamanter

men jag lever ju
sa pelle piller

vad mer kan man begära