du säger att du förstår min rädsla
att jag inte borde vara rädd
för du kommer alltid finns där
även om jag blir ett monster

men jag vågar inte tro längre
inte på dig i alla fall
för du ljuger så ofta nu för tiden

det är ganska hemskt
att ligga på sin säng
och bara känna tårarna falla
för det finns ingen som tar emot dem

jag vill inte att det ska falla på marken
för då sjunker de till din nivå
men på mattan får det gärna
bilda en pöl, om de vill
förstås




det är dags för oss att lägga
locket på våran vänskap

lägga locket på våran kastrull
för av oss är det bara matrester kvar.

och dom börjar snart mögla