Min stora synd
du med marin- blåa ögon
att jag älskar som små barn
skriver poesi med samma metod som barnen
för de vackraste dikter var skrivna av barn

så min första synd och aldrig den sista
att jag lever alltid häpen
och alltid beredd för passion under dagen och kvällen
och varje kvinna jag älskar
bryter mig till tjugo tusen bitar
gör av mig en öppen stad
och därefter lämnar mig som en stad av damm

mina synder
att jag ser världen
i logiken av barn
i häpnaden av barn
och jag kan i enkelhet
rita kvinnor i mina papper
i former av träd
och göra av deras bröst
flygplan av papper
eller blommor av eld

mina synder
och den av er som är utan synd kan kasta första stenen
att jag är forfarande troende i blåheten av himlen
anser träd ,stjärnor, moln som mina vänner

mina synder
att jag gjorde av mina dikter
ett huvudstad som styrs av kvinnor
där varje tyst kvinna för säga vad hon behagar i min rikedom
och varje rädd bröst
kan flyga eller landa när den vill

mina synder
om du anser det som stora synder
att jag sedan min barndom
letar efter en sovande häxa i en skog
som har en spegel av sjöar
som kan kamma mitt hår med en kam av moln..
som torkar mina tårar
som tar mig i famnen

min synd
och det är min största synd
att jag väntar alltid på en dikt
som ska komma till mig från stränder av konstighet
för jag vet älskling ...
Hur döden kan vara i skrivandet

min synd..
att jag  försöker förflytta kärleken från sina grottor
till den friska luften
min synd
att jag gjorde av mitt bröst..mitt hjärta
en öppen kyrka för alla ensamstående hjärtan
och för alla människor av kärlek

Må godans