först Steg 3 i Repris:

med kattklor som rispar mot glaset
i spegelbilden visar sig ugglan
är ju du när du var riktigt gammal
Genom dess glasögons bokomslag ser du hur trappan leder upp
och ner nu till samma ställe
där universum blir ett fönster mot skogsgläntan
dit du flyger genom spegeln ända ut

LP har valt 2 X 2
Tredje turen gör nX sålunda:

3. tar ett varv runt tornet som inrymmer trappan, för att se hur i hela friden det är konstruerat

Flyg 4

Nu upptäcker du hur trappan är långt mer än en oändlig dikt. Den är en hel liten saga, ja, ett torn som omgärdar poesin. Tornet ser visserligen inte högt ut här utifrån, maximalt tretton meter, knappast högre än någon av granarna. Men med dina uggleögon förstår du att trapptornet måste ta hänsyn till miljön när man befinner sig utanför. Bara innanför fungerar oändligheten. Härute syns inga andra höga byggnader till, nej, inte tillstymmelse till stad. Ingalunda minsta stuga skymtar ens. Tornet är ett ensamt slott mitt i djupaste skog. Och här flyger du nu i dödlig tid. Du vill omedelbart ta dig en tur omkring. Bortifrån gläntan har redan en glimt av tjärnens gåtfulla öga nått dig. Själva tornet känns emellertid som den kropp du har fötts ur. Du skulle vilja krama dess rundning med dina vingar, låta dina klor sjunka in i murbruket. Men du får nöja dig med att sväva kring den krökta väggen. Den är inte heller lika lång som du skulle ha upplevt ifall du var kvar därinne. På tre vingslag befinner du dig på andra sidan tornet.

Något besynnerligt är det dock. Fönstergluggarna ser helt annorlunda ut här. På framsidan var de ovala som gamla fotoramar. Här på bortre sidan råder trekantiga fönstergluggar. Du har tydligen glömt att det finns sådana i världen, för din förundran får dig att sluta flyga. Du hinner falla flera våningar innan du kommer ihåg att flaxa. Luften luktar hallon och hemlighet. Du tyckte just du anade ett par harar bakom en gran. Du har ingen aning om det är gryning eller skymning. Inuti tornet är det ju jämt du som bestämmer när solen skall släckas och tändas. Här måste du förlita dig på att matrisen är välarrangerad. Och det förefaller den vara oxå, nästan följsammare än om du själv skulle skapat ordningen. Naturen tar fascinerande god hänsyn till din kropps sakta svepande nyfikenhet, bär upp dig både här och där - så länge som du minns att använda vingarna. Ondsint sorts trolltyg tycks minst tretton kilometer härifrån. Du får fin lust att fortsätta fara runt i denna djupa sommarskog. Ur tornet hörs varken några skrämmande eller lockande röster. Så du är i princip på väg bort ifrån trappans sagoboning, när du får syn på någonting i en av de trekantiga fönstergluggarna. Först fattar du inte ifall det rör sig om en figur eller ett föremål - bara anar att du måste reagera fort.

Hur Gör Du Nu?

1. sätter fart mot fönstret för att konfrontera saken eller varelsen, före du hinner bli rädd

2. följer efter de bägge hararna in bakom en av granarna

3. flyr bort mot tjärnens gåtfulla öga i skogsgläntan

4. flyger på nytt till framsidan tornet (där fönstren är lite mer normala)

5. smakar på hallonen

6. flaxar fram till någon av de övriga triangulära gluggarna, söker nästla dig in där

7. svävar högre - allra helst upp på tornets taktopp