Gång på gång gråter jag.
Genom det bruna vattnet
skriver jag mina lögner
som ni alla går på.

Ni skickar ambulanser
för att rädda livet på
en hypokondriker.

Det är inte du
som ska tycka synd
om mig,
eller jag som vill skryta

Det måste bara skrivas
Det måste bara läsas

Jag har sett oänliga höstlöv falla
men kommer inte ihåg ett ända.
Faller svartvitt, faller längst med regnet.
Slår mitt fönster.

Väck mig inte från min förkylda trans.