När de sista blodstårarna har fallit börjar världen snurra ännu en gång.
Färgerna bränner bort vapenfettet som har paketerat runt mitt drunknande hjärta.
Porslinsfigurerna dansar med dina blonderade ögonfransar
och lämnar dig sittandes på en av gympasalsbänkarna.
Jag vill stå som ensam segrare
men inser att legionen står och väntar på mig.
Hon kastar, blygt men sensuellt, ena benet över det andra
medan mina byxor krymper.
Som ensam segrare föll jag på slagfältet.