Glaset är fullt.
När glaset är fullt finns inga murar kvar.
När dropparna rinner över kanten sakta nedför den glansiga ytan till tonerna från den där låten från filmen som alla älskade.
Kan någon hälla ut mitt glas?

Någon som vill?
Någon som kan?
Någon som orkar?

Det ända jag kan göra nu är att sitta och titta på mitt vattenglas
Ensam i mitt mörker som kväver min hals.