utlämnad ensam övergiven
sårbar
ingen ser ingen hör
men alla slår
på det ena eller andra sättet

det är svårt att benämna det onda
när ingen finns att hålla i
när bara ångesten känns
verklig och välbekant

var finns en röst
var finns en hand
var finns en blick
var finns ett medvetande
förutom mitt?

Men, Herre, hur klarade jag det?
Det finns bara ett svar
det fanns ett par ögon
en famn
en röst
din
som jag inte då förnam
men som jag nu vet
fanns

nu finns ångesten och minnen
men också din famn din blick din röst

att uthärda den med