Och för att du vill
men inte kan

eller kan
men inte vill

Allt.
Alltid.
Jämt.


Alla hinder som du försöker kravla dig över lika lätt som att tända upp mörkret.

Att inte vara nöjd,
men för feg för att göra något åt det.



Och gång på gång
är det krossat glas
istället för is
som du lägger i
glaset med drycken.


Du stannar kvar.
Där du inte vill vara.
Livet är nu
nu
nu
Inte sen. Inte snart.

Ta dej upp på landsvägen och följ
de vita stäcken
åt rätt håll.


Egentligen vet du det rätta.
Men du är bara feg
feg
feg.


Drick upp glaset och svälj det igen du.