trotts att det var länge sen nu
så kan jag fortfarande se hur
Eric vänder sitt ansikte mot mig
och ger mig ett av hans vackra leenden

jag kan se hur han lite rosig om kinderna
ler efter att ha fått en godnattpuss
fast han bara fick den på kinden

jag kan se framför mig när jag blundar
hur glad han blev när jag sa
att han var sötast av dem alla
och att jag ville ha honom som
min alldeles egna bror


jag minns och kan se när han tio meter bort
skriker mitt namn och vinkar av glädje
utan att inse att han efter den stunden nog
aldrig kommer se mig igen

han såg så glad ut.



jag minns att jag sa till mig själv
att utan honom kommer jag
nog aldrig bli riktigt lycklig
aldrig bli riktigt hel

att mitt hjärta nu kommer få ett hål
som ingen kommer kunna fylla igen



jag minns att jag tänkte
att från och med nu
måste jag börja ta vara på
ögonblicken jag får

varje ögonblick
livet väljer att ge

mig