Inuti mig
är jag lugn.

Någonstans där inne
vet jag
något som
vardagsjaget
inte förstår.

Ibland är jag förvirrad,
känner mig
vilsen
ensam.

Vart försvann
min säkerhet?

Var är min
"skyddsängel"?

Vad är min uppgift?

Jag gör allt
av vardagliga sysslor
Man, barn, gård, jobb.

Ska det rätta
kännas rätt?

Var inte jag
ämnad
att göra något synligt, stort?

Eller är det stora
att bara vara?