Vi tror att kärlek är ett under
som raderar smärta och ångest.
Vi tror att kärlek och liv är strävan
efter perfektion –
Så vi tassar på tå över krossat glas
och tror att tiden ska lära oss flyga.

Vi tror att vår älskades ord
måste vara våra egna.
Tror vår frihet gäckas och söker gränser
för att slippa välja –
Men skräms av spåren som glöder
i hjärtats innersta ängsliga rum.

Vi söker lycka men flyr bort
innan vi äger den.
Ber om något som vi inte
själva kan ge bort utav stolthet –
Vi kan tala i timmar utan att säga ett ord
och förgås av längtan under ett möte vi inte förstod.

Vi har glömt den tystnad
där själen viskar om kärlek.
Vi har lärt oss att rusa
utan att se oss om var vi stod.
Du tror att löften fångar ditt fria jag.
Jag tror att löften är frihetens ömhetsspråk.

Vi måste älska vårt liv
och ge bort det som gåva.
Vi måste älska för att i kärleken
finns allt det vi är.
Vi måste tro och söka tillsammans
för att finna och se oss själva i varandra.