INTRÅNG INVASION INTEGRITET


Kvinnor invaderas av moderligheten
så tidigt att förmågan till distans dör,
kanske har de ingen frizon i sin själ
Gränslösa och inklusiva äter de
likt nakensnäckan
sina fienders giftiga pilar 
och gör av detta intrång ett vapen
utborrat genom den levande huden
mot de människor som inte är som de.

Men män är privata öriken
har revir, bestämda gränser
och avskyr att bli invaderade
vill hålla distans, vill skapa frizoner
omkring sina själars kärna;
om det förhindras upphör de att finnas
de blir inte längre villiga till något
av allt det som tvingas på dem:
närhet, känslospråk, distanslöshet.

Då, först då, när deras gränser kränkts
invaderar de kvinnorna och deras barn.
för att bevisa sin urartade manlighet.
När deras rätt till eget revir underkänts 
och rätten till privatliv misstänkliggjorts
då lämnar de sina öar och angriper
fastländerna, de uppslukande
med det enda vapen de har kvar.

Påtvingad gränslöshet 
raseras den inre bastion
som kan bevara deras eget väsen
och sanningen om dem själva fördunklas
den sammanhållna kärnans inre kraft
vänds till våldsamt uppror utåt
mot kollektiviseringen och utplåningen,
mot förlusten av kärnan
och mot kritiken för just den förlusten. 

Så har männen blivit alltmer osynliga
eller våldsamt övertydliga
och spaltmeter skrivs om faderslöshet
men inget sägs om det som ersatt den.
Den invasiva, skatlikt vetgiriga kvinnligheten
som allt vill veta och förstå
utom effekten av sin egen gränslöshet
och den artegna oförmågan att förstå
att mannen gärna vill vara människa
om han bara slipper att vara det 
på kvinnors vis.