Vid den
lägre stjärnhimmeln är
det annorlunda att vara normal.
Under däck har dom byggt ett bo.
En tegelmur omsluter de jordiska
sångerna och flocken känner vittring
av den som inte sjunger med.
Pråmen gick med kol och bara i de
värsta
av nätter. Jag ser sådant.
Det är ingen sanning i
mina syner
men det gör dom
inte
mindre riktiga.