När bågen syns i skyn och jag ser på den,
skall jag tänka på den tidslösa passion som
var en del av en vacker tid.
Det är en dag då måsarna flyger lågt.
De dyker med vinden ner mot den vitskummiga havsytan,
sveper så skriande upp mot den grå himlen och stryker sen med
vibrerande vingar över den våta sanden där vi så ofta njöt vandring.
Vill jag minnas ditt leende i regnet eller att jag kunde gått rakt ner mot
botten och spolats bort för länge sen.
Vinden bär med sig höst och regn ute från havet i hårda byar.
Den piskar fram över slätten, ruskar om trädens sommartrötta löv
i skymmningens början och natten var bara för dig. Bara för dig.
Nu är mina drömmar mest förseglade tankar om en förgången tid och en längtan.
Jag älskar havet och nu har solen gått ner med skam.
Vill du smeka min dag så blir det svårt att slöjda en känsla av kärlek igen.
Det finns en väg bortom bågen i skyn, minns du den...


A.Leander