Tanken hade ofta slagit honom.
Storheten i allt det orörda.
Om det enkla ändå fick fortsätta vara enkelt
tänkte han när han från fönstret såg havet.
Luften gjorde det möjligt för honom att andas den.
Generöst, ibland våldsamt men ändå inte skrämmande.
Han hade så många gånger försökt klä just den känslan i ord när två sinnen möts förutsättningslöst, utan krav.
En väldig horisont som en vänlig famn mellan skiftningar av ljus, skuggor och tidlösthet.
Där födds förutsättningarna till ett liv fyllt av betydelsefull kärlek.

A.Leander