gammal, lite omgjord text, från i våras när jag fortfarande kunde finna några ord
Eskort
sorlet från människor
kan inte längre ta på mig
& ni märker inte
att jag gömmer mig
förvånansvärt dåligt ikväll
svettiga personer med lappar
tränger sig fram viskar tittar
jag sveper det sista
& serverar ännu en
måttligt avskärmad &
förvånansvärt oberörd
någon sträcker fram öronproppar
men de gör mer nytta på golvet
där de agerar stötdämpare
& bandet spelar ändå så högt
att jag inte hör någonting alls
burkarna som ni staplat
petar jag ner med ett elakt flin &
mina klackar klibbar fast
i ert snobbsunkiga kollektiv
måttligt avskärmad &
förvånansvärt oberörd
det är patetiskt att se
att ni är så jävla övertygade
om att ni har skapat
ett undantag
faktum är att vi alla
bara är småskimrande
konstnärssjälar med
samma längtan samma strävan
påväg just ingenstans
(vi kan inte gömma oss, de hittar oss)
& ingenting skrämmer mig egentligen ikväll
men vi får eskortering
av vakter genom stan ändå
måttligt avskärmad &
förvånansvärt oberörd