i varje skymning bereder hon nya steg,
putsar bladguld från snirkliga ramar
och krafsar fram vitheten med naglar
som trubbats av mot stadens trottoarer

hon förvarar askan av fingertoppar som brinner
som en gåva, lägger skörheten mellan
silkespapper i en framtidsask

med tiden sprider trädkronorna
nya tonarter likväl som tankarna
hugger flisor ur nya stenar

något mjukgörs, vajar såsom älggräset
på den vildäng som växer inom oss alla