Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
skänk mig inspiration, tack. se det här som ett livstecken typ.


En vårdag i november

räfflor
rutor
ramar & mönster

hitta hem
hitta ut
hitta någonting alls

och vägarna i den här staden leder ingenstans längre och det finns inte längre någon trygghet i det som är litet känt och hemtamt. och det brusade vatten under broarna i april fast det var november och det finns inte längre någon som ser att det finns vårdagar i december. och vi dansade över gråsten förbi gatlyktor och det växte blå cikoria på sluttningarna ner mot havet och det är underligt hur snömoln är svarta aldrig vita. och vi var höststormarna i maj och vårsolen sena kvällar i oktober och årstider väder och vind var bara ramar att rasera då du dansade med cikoria en vårdag i november och jag vandrar fortfarande längs gråsten över sluttningar passerar gatlyktor passerar papperskorgar, försöker fortfarande hitta någonting alls under himlen vars stjärnor du talade om i singular. det finns bara en, sa du




Fri vers av tova nilsson
Läst 299 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2009-08-23 02:45



Bookmark and Share


  Paulus Johannes Allaverdi
texten är perfekt rättigenom. Strålande Tova
2010-04-04

    ej medlem längre
Bra ryggrad i texten. Levande text.
2009-11-03

  Moa Paulsson
å! nu är det nog faktiskt nästintill perfekt, riktigt fint avslut!
2009-08-23

  julia.s
åh åh åh! som ett rinnande vatten av massvis med fina ord. och så slutet. åh. fint.
2009-08-23

    sårosa
mmm nu känns den mer klar , mycket mer klar !!!

väder och vind var bara ramar att rasera då du dansade med cikoria en vårdag i november

; snyggt
2009-08-23

  Moa Paulsson
håller med föregående kommenterare angående formatet,
men slutet tycker jag att du kan behålla.
möjligtvis två eller tre ord till,
som någon slags tråd för oss som läser att spinna vidare på,
annars tycker jag mycket om de bilder som du målar upp med dina ord.
applåder!
2009-08-23

    sårosa
tycker om formatet , hur du liksom staplat upp i början och sedan flyter det bara ut , typ som vattenfall

och det är fint tova, men slutet typ förstör.,, hugger av ... kanske ha kavr slutet men skriv en rad till, mjuka upp lite ..

eller så kan jag iof förstå att slutet är så för att liksom förstärka känslan i dikten .. lte vemodigt kall ... äsch ja vet inte ...


tycker om att läsa livstecken från dig
2009-08-23
  > Nästa text
< Föregående

tova nilsson
tova nilsson