Vid Craven Hill
i en dunkel bar
Mötte jag
en underlig karl
Konstnär, poet och artist han var
utan själ och sinne kvar

Han målade natt
han målade dag
Och glömde bort
vem han var

Ja, han stod där vid sin målarduk
ung, vacker och sinnessjuk
Tanig och benig kan du tro
fast i konstens vassa klo

Höra, tala, sjunga, se
kunde inte mannen mer
Åren gick
feber han fick
Det var jag
som torkade upp på borden
för nu ligger han under jorden