Uppe på en krokig gata
två vänner möts igen
Den ena slutar aldrig prata
den andre vill gå hem

Dock ses dom här
efter alla år
som deras kroppar burit
Själen är densamma nu
som för tjugo år tillbaks

De vandrar ned för krokig gata
glider in på en tjusig bar
I aspen sitter mörkrets skata
och skriker gällt om äldre dar

Nattens timmar flyr
bakom hörnet, dagen gryr
Solens strålar tittar fram
smeker stadens smuts och damm

Två vänner piggnar till och sen
bär de av mot sina hem
De talar rappt om mörkrets skata
den ena slutar aldrig prata

Med dagens himmel i sin nacke
vandrar paret upp för en backe
"Farväl, farväl min käre vän
du och jag ses aldrig igen!"