II. Bländad av sin Blick

Från spegeln såg ljuset
på henne
nu. Det var som
om hon
kom ihåg
ljuset. Hon mindes dess
värme. Och gudinnan fann
att det var skönt.
På sin blick
i spegeln
såg hon
länge.
Ett helt ansikte uppenbarade
sig
runtomkring. I många
tusen år
tittade gudinnan. Där
trädde evinnerligen nya landskap
fram. Bilden blev
allt
klarare. Gudinnan erinrade
sig ett ord
i huvudet:
JAG.
Ända tills en vacker dag hennes drag började
försvinna...
Ljuset hade blandats
med ljus.
Minnet fortsatte tunnas
ut
i sig
självt.
Snart var ljuset
utspätt
i det oändliga
där ingenting längre
lät sig
urskiljas.
Blicken hade blivit
bländad. Gudinnan var nu
outhärdligt medveten
om sin
närvaro. Ordet
ringde i hennes
ögon,
upplöstes
igenom
gudinnans pupiller.
För att förmå se
något mer
måste hon få
mörker.

 

 

inspirerad av
"Samtal med Gud"-böckerna.
Skriven i
juni 2005
med ett o annat ord tillkommet.
Radbrytningarna är
nutida.