Natten faller
handlöst
slår läpparna
i asfalt, blekt färgade
av skymning

Natten faller 
en mantel
vävd av kallt stål 
ligger vaken
kvävd av hammarstånd
pekande mot tom himmel 
badande i svett

Natten faller 
jag lyfter den
till soffan bredvid
sänkt huvud
över avslagen öl
och vakuumtid

Natten faller
handlöst
i tystnad 
som ingen som lyssnar på
Jag söker efter
en plats att dö på
Men får nog söka länge än

Natten faller
och
jag njuter och smakar
av ord
ett gående bord
en buffe av
poesins avgnagda ben

Natten faller
handlöst
med mig i ett stadigt grepp.