En flicka i varje hamn
ett fartyg ständigt på väg
Med vind i dina segel far du i väg
Men stormen tar vid och livet trasas

När vinden vänder,
bär jag dig på mina späda axlar.
Vinner aldrig ditt hjärta,
och vill inte dela din kropp

Evigt är så långt, livet räcker inte till
Ett ögonblick är kort, men det räcker livet ut

Den gåva du givit, håller jag i
den är så stor, att den mäter sig med livet självt
min älskade vän

Gå längs livets rand och titta inte bak
Förföljd av åtrå, förföljd av hunger
nu skiljs våra vägar åt,

Ett hem finns i mitt hjärta,
där bullrar inga röster,
där finns inga krav
Men heller inte det svar du söker,
kärleken är stor, men den hittar inte ut

Å min älskade vän,

/Io