Det var en gång som förgrenade sig till oräkneliga andra. Ologiska riktningar att ta fel på. Missta sig på vägvisarens allra längsta pekfinger och slå följe i blindo. Förmaningar att bara tugga i sig en magkänsla och spy upp dominobrickor för att få tillräckligt många ögon på sig. Mantra; faller en, faller alla och de som lyckades stå emot kedjereaktionen blir förevigt länkade till salivet i spottkoppen. Till blodet som tappat viljan att koagulera. Till en konstant decimal i det injicerade milligrammet. Det jag borde ha i mina söndervittjade händer finns nu bara som en föreställning jag blundade mig igenom. Ledtrådarna är inte borta. Bara avkapade och bundna till den fyrkantigaste ringen världen någonsin skådat.