det var ju bara häromdagen, Hans
som jag skrev brev till dig
helt som vanligt

och som vanligt kom ett snart svar
men
nu var det inte du som skrev
det var din hustru

"Hans"
"han finns inte bland oss mer"
kunde jag läsa
"Hans dog den sextonde maj"
"han passade sitt lilla barnbarn"
"skötte om tomater"
"dog i en stol"
"Maja-Lisa-flickan hittades i tårar"

"är-ledsen-jag-inte-orkat-meddela-er"
"Lilian"

och i mitt inre uppstår svarta hål
de fyller upp de platser där du fanns
där du såg på mig
där vi förde tysta samtal

där våra häftiga möten glimrade

nu kan du inte längre svara mig
inte ens i mitt inre
fattigare blir jag

men när din aska skall spridas
i havet vid Stora Pölsan
då paraderar vi i RISSA
vår stolta segelbåt
det lovar jag

ty det var i den
i RISSA
vi möttes
i Holland
när du bara fanns där före oss
i MOMO

och min omöjliga tanke är
möts vi på havet igen
Hasse, min vän