Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Domedagsromantik. Katastrofteori. Alla stupar vi en efter en.


På Kaoskusten Intet Nytt.




som vinddrag över min hud drar du din hand,

som fjärilseffekter sköljer över mig - likt vågor från dig i väst mot min kropp i öst,

som ett suveränt landskap - likt allting som ligger framför mig när jag blundar - ett öde eller en ström av okända konsekvenser,

som förbannelse väntar i mitt kött - likt Tiden & Livet - och ingenting jag gör verkar spela någon roll - ett konstant draggande av känsloliv längs kaoskusten - jag finner ingenting för jag vet inte längre om det finns någonting,

som vinddrag över min hud drar du din hand,

tillbaka
och tillbaka igen




Fri vers av Johannes
Läst 572 gånger och applåderad av 14 personer
Utvald text
Publicerad 2009-09-02 12:27



Bookmark and Share


  Night Soul Woman
aaah P O E S I!*bokmärkes*och*applåd*jäkligt bra skrivet:) jag tänkte att ordet jäkligt var passande eftersom du definierar diktens essens som domedagsromantik:D taaack för en underbar läsning:)
2009-09-02

  Ms Lovecraft
Shit. Brutalt. Den här texten drar över landet lika iskallt som det danska kraftuttrycket, "saxen susar genom dig".

Den som draggar må finna en saknad, men frågan är om tomrummet låter sig fyllas.
2009-09-02
  > Nästa text
< Föregående

Johannes
Johannes