hon lyfter tankar

travar utsagor i lufthavet som skaldekonst

tankekornen finner sina sentenser

       där axiomen ställs på postulatens axlar 

       och vågar bli ifrågasatta

föreställningar som passerar

       blir blomstrande inspiration

       och mönsters forna avgränsningar

där möts dimensioner i sin fulla utsträckning

fraseras om och schatteras

där lockas horisonten fram

vid synlinjen blir ett moln till en virvel,

en regnskur till en ström

och solen en lysande himlakropp

älskade,

ser du hur nyanserna skiftar

hur färgtonerna ljuder när vi berör dem

hur vi spelar på konsonansen tills dagern låter sig beskrivas

älskade,

ser du ljusvågorna

och hur solstrålarna samtidigt blir till små korn som följer bränningarna?

tillbaka i vår dimension

syns det kanske inte

       lika uttryckligt?

© Birgitta Wäppling, 19 maj 2009