en grå oktobermorgon
låter jag dimman
forma dig

jag vågar aldrig ge dig en kropp
i mina tankar,
när jag förlorar dig till
verkligheten
förblöder de

egentligen
är det enda som du och
dimman har gemensamt
den vintervarnande andedräkten,

men om du blir för verklig
vågar jag inte

ibland låter jag dimman bli
till min egen
vinterandedräkt,
men jag är så rädd
att om du ser
vad kylan döljer,

kommer dimman
bli mitt
enda
du