Suckandet över ett andetag
när dem tas fler och flera i ångest form
vatten - kan bli till luft
luft till ånga
heller var det ångest?

är det mina tårar som skapar detta
när jag sitter här
stirrandes ut över natten med en tom blick
lyssnades till den ljuva sång av regndropparna
som slår till marken ,
de skapar en vitt ånga
som slingrar längst gatan kall gång

stirrar ut
ser ett mörker
ingen grynning

likt en penna som skrapar längst ett pappers ark
rispars jag sönder innefrån
det skrivs en rad av förakt, panik ångest

så nu
en höstnatt igen
lägger jag suck över mina andetag
tills den poetiska visa spelar sin sluttun
och blicken ut i det tomma, har en ända

inte nu
för andetagen blir för många
löses upp
i ett moln av ångest
i takt med droppar som slår
och månen som i skyn än står
till då
finner jag en suck över andetagen
tills dimman längst gatan lagts
stirrar jag ensamt ut mot intet ack