I en rosenträdgård jag dansar till trastens sång
får mig att glömma att jag varit älskad en gång
Älskad av vänner som stått mig nära
Älskad av pojkar, så unga och kära

Vriden och kramad i snart hundra år
med en kropp förlamad och kritvitt hår
Ung har jag varit i hela mitt liv
och åldern har mig inte jagat
nog jag smaka på tidens kniv
och leva jag ej längre behaga

Men nu dansar jag i en rosenträdgård
och minns mina gångna dar
I minnet lever vänner, syskon och både min mor och far
aldrig fick jag barn att älska, gifte mig med engelsk lord
Nu är alla bortgångna, endast jag finns kvar

Ändå sprider lyckan sig efter varje steg jag tar
och rosengårdens blomster alltid nya knoppar har
Kanske är jag än så ung att livets vingar bär
eller måste själen min för alltid stanna här?