Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

FullMåne

 

 

Det blåser månsken över himlen

allt vi sagt är förbi

bortblåst är de timmar

du och jag

var vi

 

I skuggor väntar natten stilla

och ljudlöst ser jag dig

 planlösa du i tankar

när jag undrar

var du ser i mig

 

Sakta drar molnen ljusa slöjor

bakom lyser månen fram

som lenaste sammet

men som månen gör

gör mina tankar mig så ensam




Fri vers av Gryft
Läst 245 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2009-09-09 21:52



Bookmark and Share


  Daniel_78 VIP
ensamheten i en oktobernatt, mörkret, kylan och att veta
men även månens ljus kan känna avståndet
i den hon inte kan nå.

tycker om just den känslan i din dikt,
men också den rimmade formen
som känns som slöjorna du beskriver.
2009-09-30
  > Nästa text
< Föregående

Gryft
Gryft