stigen ligger öde, det är mörkt.
Bakom varje träd lurar de skuggor som vakar mej.
Rädsla är en känsla jag så väl vet.
Livet rusar i ådrona, skräcken smyger på.

Tvingas att gå, tvingas att känna.
Det blåser i träden, vinden viner.
Adrenalin kick, spända muskler.
Tvinga sej själv att fullfölja.

Tårar på kinden av ovetandet.
Skräckfyllda ögon.
Lyssna, smyger,springer.

Mötet med livet är ej rogivande.
uppvaknandet ur en dimma är panikgivande.
Fåglarnas sång blir till en mordvisa.
Trädens sus blir till hotfylda viskningar.
rötterna på marken får armar och försöker ta dej.

Rädslan av att förlora det liv du har blir överväldigad.
Rädslan av att förlora det du inte uppskattat.
Att känna rädsla ger liv, att tillåta dej vara rädd ger dej styrka.

Jag är rädd, jag är ångestfylld, jag är liten.
Jag känner.