Höst
frukterna faller
sommarlovet slut
jag sätter
hälarna
i nedförsbacken
av sand
just där
jag skrivit
mina vilsna visor

Havet trevar efter
nya ackord
tiden flyr
men stannar ändå kvar
sköljer ord till
frustande bränningar

Höst
jag tumlar
i nedförslut
känner
redan
doften
av den sista seglatsen

livet så nära
och ändå långt borta

Höst
och segel
fylls redan.

Av all vind
det tagit
en mansålder att samla.

Vi ses kanske....
vid en
annan strand.