Till L.
Hon är vacker där hon går
Hon är vacker där hon går
marken avundas hennes lätta steg
hennes långa lockiga bruna och böljande hår
och solen liksom ett öppet hjärta följer hennes väg
med späda armar och vacker barm
det vänliga i leendet som ler åt inget
med stålblå ögon som håller en varm
det glada bejakandet, det omättliga kärlekssinnet
du är naturälskarens blomma i blom
full av nektar som luktar mjölk och mandel
du är nyfikenhetens ständiga ungdom
full av karaktär men alltjämt fri från klander
du är kyssen som alltid vill ut
fägringen lika stor som underbar
skrattet som bubblar under din hud
ömheten som finns i varje andetag du tar
vi som inte tog varandra för givet
kärleken fortsätter vara det evigaste vi har
livet återvänder hem till Livet
och vi kommer snart inte längre finnas kvar
man kan aldrig veta vägen innan den hägra
förlorad är varje visshet om det osäkra
om hon går sin väg har ändå kärleken fått råda
det handlar inte om att vinna utan om att våga