Jag vet inte om det är vi som är offer
eller de som litade på oss
kanske är våra känslor offer
Jag vet i alla fall att vi tände en offereld
elden dånade och brann i källaren
Till synes viljelöst matade vi den med mer bränsle
och trots alla våra goda föresatser
så var det en härlig brasa

Vi offrade all köttslig lust
utan något som helst undantag
på stolthetens altare
Såg det brinna
elden värmde vårt novembervita skinn

Vi offrade vår passionerade längtan
med allt som hör därtill
på anständighetens altare
Elden sjöng i våra ögon
tills vi blev blinda för konsekvenser

Vi offrade vår åtrå till varandra
på moralens altare
elden förtärde hungrigt
den tillit de andra visat oss
Till slut hade vi bara varandra
lika viljelöst som två magneter drogs vi mot varann
Ett ögonblicks tvekan
så satt vi ihop
Vi älskade varandra girigt
svältfödda som vi var på kärlek
älskade girigt och länge
Vi gjorde allt
för det var en sådan sällsynt natt
det är bara i november som sådan magik kan uppstå
När vi älskat oss trötta
försvann magnetismen i den falnande offerelden
Vi dog lite grann inombords
När köttets längtan var stillad och elden svalnade
så förstod vi skamset vad vi egentligen hade offrat
vi var förledda av en magisk natt i november
men som i vilken natt som helst – så var priset för högt



Kicki Karlén