två dagar av frustration bekom inte herr larsson
på den tredje dagen satt han där igen
lyckligt tillbakalutad på den gamla parksoffan
solen sken ikapp med hans leende

herr larsson hade blivit bästa kompis
med hela världen

andra dagars misslyckande var dåtid
gamla förälskelser bleknade
kvar var bara solsken
och

han var lycklig

kanske bara för stunden
men inte brydde sig herr larsson om det
han resonerade som så

att det finns människor som aldrig blir lyckliga
och om han kan vara det en liten stund
så var det bättre än inget
det dög åt honom

i alla fall nu