klockan 08.59 går tåget och då älskling, då älskling
ska du få se att även om jag inte orkar fladdra längre så
kommer i alla fall vingarna att synas
du kommer inte att springa efter för ingen springer väl efter någon
som inte orkar mer
tror jag i alla fall

mest av allt vill jag att du 08.58 ska gripas av
avskedsångest och plötsligt börjar fladdra och flaxa och
fjädrar ska yra omkring oss och jag ska slippa
säga allt som jag varit tvungen att kväva
för ensam kärlek ser så bortkommen ut bredvid dig

men nu är det dags älskling!
jag vet att jag inte är en sån där som är
omedelbart spännande och färgar varenda gråton till
scharlakansrött men ibland kunde jag vara ganska bra
vi passade till och med rätt bra ihop
kanske var det egentligen tidtabeller som stod i vägen och kanske
var det oss som Shakespeare tänkte på
men hur stor är chansen

ja nu blåser de i visselpipan och nu älskling, nu älskling
vill jag se lite fjädrar som fastnar och döljer alla klibbiga problem
nu är klockan 08.58, ser du inte det
älskling!

och dörrar stängs som alltid för vi vet ju att jag
alltid kommer att komma tillbaka,
men tänk om
jag inte gör det nu
tänk om tidtabellerna blev för tunga runt hjärtat
tänk om allt bara blev för vackert!




mina vingar under kappan dör för varje
biljett som konduktören får
men innan jag sjunker ner och
följer fjädrarnas exempel
ser jag någon beskjuta tågvagnen med
vackra ting,
plötsligt är vita dun sj:s tema
och min hand i din är tusen gånger bättre
än scharlakansröda gråtoner