Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
en liten repris...


Vandringen

 

Fingrar glider över din kropp
de tänker inte stanna
föränn du säger stopp
vandrar så vidare
över kullar och berg
Jag ser ditt ansikte
hur du ändrar färg

Vandrar över platt och slätt
Du ville ju bli retad
jag gör det på mitt sätt
ny kulle så mjuk och len
men handen vandrar vidare
över kulle nerför ben

Rys och knottror på din hud
suckar och namnet på en gud
fingrar tillbaka
dit du trodde jag glömt
smeker dej sakta, smeker dej ömt
vandrar till din källa
hör från dig suckar och
-Snälla snälla

Jag för dej till sinnenas högsta topp
vi har ingen tanke på
det ordet stopp
Långt långt borta min älskade vän
där du är nu,för jag dig
så nära ,till sanningen

Du nämner inga solar månar
inga stjärnor eller planeter
det enda du säger är mitt namn
du mummlar högre och högre ,
sedan du skriker vad jag heter

Jag hör ditt skrik,jag hör dej gråta
jag stannar av i allt det våta
Allt blir stilla allt blir tyst
jag kysser dej ömt
där jag vandrade med handen nyss.




Fri vers av Gryft
Läst 226 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2009-09-17 21:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Gryft
Gryft