att inte bli sedd där
i mörkret
att bli missförstådd
för den man är
utanför ljuset
när det vackra lagt sig
när orden längre
inte betyder
vad de en gång
gjorde
du vet
när gryningen kom
och fingrarna dansade
genom håret
och allt som fanns
var det
fingrarna
och orden vi viskade
för att bli ett
orden vi viskade
för att aldrig
hamna på var sin sida
av något
som skulle kunna
krossa oss
du vet
när skymningen föll
och vi kysste pannor
det var kärlek
och början på ett liv
men
att inte bli sedd där
i mörkret
att bli missförstådd
för den man är
och för den man sa
att man var
utanför ljuset
när konfettin lagt sig
och ridån dragits åt
mina fingrar
letar fortfarande
ditt hår att dansa genom
kanske
mina ord
lät vackrare
då du slapp leva
genom dem
kanske
orden vi viskade
aldrig hördes
genom dimman
av ensamhet
och åtrå
men du
är fortfarande
den ängel
jag viskade till
när mina fingrar
dansade
genom ditt hår