En röd ros flyter
längs golvet på Chelsea Hotell

du plockar upp den som om den varit
använd i en gammal ceremoni,
en nyckel till ett broder
fylld av blå korsstyngskoder
skapad av den kvinna du mötte i hamnen
för länge sedan väver minnena
sina nät på böjda knän

det är samma ljus som passerar
genom nålsögat som nu som då

i horisontlinjen hänger en apelsin
du skalar tiden i klyftor och
lägger timvisarna på ett fat
bestrött av toner och blodröda tranbär

jag ser dig finna åror på en avlägsen strand

hur du ror genom skönheten av skörhetens väv